trasigtfinger

Nu är det dags att dra täcket över kroppen och lägga huvudet på kudden. Klockan är tolv och jag är dödstrött. Min Faromor är på besök med hennes man Sven. Jag hämtade dem på sationen förut, sen kom vi hem. Vi har egentligen inte gjort något speciellt förutom att äta, prata och blåst upp en uppblåsbar dubbelmadrass med våra egna lungor. Det var tufft men det gick.

I Köket stod som vanligt kocken Alejandro. Hans mat blir alltid god. Jag säger det igen; Hans mat blir alltid god!! Jag vågar inte ens nämna vad han lagade för något, för jag har ingen aning. Han är duktig denna gosse. Efterätten ska vi inte ens prata om. SUPER!!! Förutom att äta har vi bara pratat, pratat och pratat. Tagit igen förlorad tid, så att säga. Det är ju inte så ofta som man träffar Farmor. Jag tycker det är otroligt kul, att hon, som ändå paserat 75, sätter sig på tåget för att komma och besöka mig. Det är ballt. Min Farmor och hennes man Sven är balla!! Så är det med det!