trasigtfinger

Jag satt och tänkte lite på minnen! Jag tycker att det är väldigt kul med erfarenheter och upplevelser. Skulle någon säga att jag fick välja mellan en splitter ny bil, eller en resa runt jorden, så skulle jag utan att tvekan välja en resa runt jorden. En upplevelse är mycket viktigare än en sak. Man kan inte köpa lycka och allt det där man brukar säga. Jag vill sitta som gammal och se tillbaka på mitt liv och känna mig lycklig över alla de val jag gjort, över allt jag fått uppleva och gjort. Men vad händer den dagen jag inte längre minns vad jag gjort med mitt liv?

När man blir gammal, så kan det bli så att man blir dement, tappar minnet och kommer inte längre ihåg saker man varit med om. En person i familjen, är nämligen på god väg. Det är så synd att se. Att inte kunna titta tillbaka och se vad man åstakommit i sitt liv. Det är ju ändå därför man lever. Jag lever för att hela tiden utväcklas, upptäcka livet och mig själv. Vad ska jag då med en kropp till som inte kommer ihåg vad den varit med om?

Ser jag idag tillbaka på mitt liv, minns jag mycket av det jag varit med om. Tänk att  då sitta en dag och inte minnas vad man åt till frukost, eller vad man gjorde igår? Tänker jag tillbaka på förra året, minns jag inte exakt vad jag gjorde den 13:e mars till exempel. Vad jag åt till frukost, eller vad jag gjorde den dagen. Det som sitter kvar för livet, är de tillfällena som frändrar livet. Som får mig att se saker annorlunda. T ex en resa, en olycka eller bara en romantisk dag med pojkvännen. De tillfällena som som sätter sig fast i minnesbanken, är de tillfällena man alltid kommer bära med sig. Det är på grund av det jag skriver. Allt fastnar inte. Jag vill en dag kunna se tillbaka och veta vad ja kände och gjorde under de enskilda dagarna i mitt liv.

En dag kommer vi alla att sitta där, med endast det förflutna kvar av livet...