trasigtfinger

Hur många gånger jag än diskar, så finns det alltid mer disk.
Jag förstår inte detta! Önskar mig en diskmaskin i födelsedagspresent mamma och pappa!

Jag har precis avslutat ett långt samtal med min pappa. Det är så mysigt med familjen. Hur sällan jag än ser dem och hur lite jag än pratar med dem i telefonen så har jag dem alltid där. De är alltid glada över att jag ringer och lyssnar alltid till vad jag har att säga. Jag önskar dock att jag bodde lite närmare min familj, än vad jag gör. Jag bor trots allt i ett annat land (fast det ibland inte känns så, eftersom det är så många svenskar i Norge) så der är inte alltid det lättaste att ta sig hem till Sverige.
Jag kan inte komma över på en kopp kaffe när jag har lust. Inte heller kan jag besöka min syster för att jag känner att jag vill prata. Det blir en hel process. Det tar ca 4 timmar att åka hem till Björneborg, där jag kommer ifrån. Har jag ledigt en helg, så blir allt så stressigt och det blir svårt att hinna med det jag vill göra.

Mycket har förändras de senaste åren. Jag har vuxit upp. När jag också bor så långt bort som  jag gör, så är jag inte längre en del av min familjs vardagliga liv. Vi träffas några gånger om året. Jag vet inte längre vad de har för sig var dag och de vet inte vad jag gör var dag. Vi pratas vid i mellan åt och uppdaterar varandra om vad som händer och sker i våra liv, men jag är inte där.
Jag kan inte vara där, när de behöver mig och vise värsa. Jag kan inte heller vara på plats när något händer och att tänka på det gör mig lite sorgsen. Skulle ibland önska att jag bodde lite närmere...

Nej, nu ska jag gå och göra något vettigt, som att diska kanske??









Lite bilder på min kära familj, inte på alla men det kommer fler.