trasigtfinger

Nu när jag kom hem från Elin, så fick jag en lite överraskining. Jag skulle gå igenom porten in till trappuppgången och utanför sitter grannens katt och vill in. Han brukar sitta där utanför och jama ibland när jag kommer, så jag släppte så klart in han. Jag gick och hämntade min post i brevlådan och där hade jag fått ett brev. Jag gick upp för trappan och öppnade brevet och läste vad som stod. Öppnade dörren in till lägenheten och vips så susar något in i lägenheten, förbi mina fötter...

Det var ju katten så klart. Han sprang runt i lägenheten och jama och ville mysa, så han strök sig mot mig och allt som fanns i lägenheten. Jag förökte locka honom mot dörren, men så fort katten närmade sig ytterdörren, så sprang han fort som tusan iväg i motsatt riktning. Jag som dessutom älskar katten, kände att det här måste vara ett täcken från gud, att katten ville vara hos mig. Men tillslut, så blev jag trött på att springa efter honom runt om i lägenheten.

Så jag försökte locka med mjök och ställde en skål med mjöl ute i trapphuset, men det hjälpte inte, katten ville inte ut. Jag vågade inte direkt lyfta upp den, eftersom man aldrig vet med främmande katter, de kanske bitts eller nått, så det vågade jag absolut inte göra. Jag fick helt enkelt gå steget längre och locka katten med nått att äta. Först gav jag han en skinkbit och sen la jag en skinkbit ute i trappen. Men katten åt bara skinkan jag gav den och ville inte närma sig ytterdörren.

Till slut ringde jag Elin. Jag visste inte längre vad jag skulle göra. Hon tyckte att jag skulle jaga ute katten med damsugaren, men jag ville inte vara så elak. Efter ett antal varv i lägenheten, så orkade jag inte längre och springa efter katten. Eftersom katten gärna kom fram till mig och ville gosa, så lyfte jag upp han och kasta ut honom i trapphuset! där låg ju lite skinka, så han fick i alla fall nått att äta! Jag tyckte dock lite synd om honom, han satt kvar utanför dörren jättelänge. Stackarn. Jag skulle gärna kunna behållt honom, men då skulle jag förmodligen inte få så glada grannar...