trasigtfinger

Det har varit en lång dag...

Halv fyra gick jag upp i morse för att jobba. Allt i ett kördes denna dagen och när jag äntligen var klar med jobbet, skulle jag prata med min chef. Jag ska söka ett slällingpå jobbet ( som jag egentligen inte kan söka eftersom, man måste ha jobbat på Flytoget i över ett år ), men min chef tycker att jag ska söka. Tyvärr, kom jag mitt in i minnestunden för Paul, föraren som dog för ett par dagar sedan. Jag hade egentligen lite brottom, så jag behövde gå därifrån fortast möjligt, men kunde inte bara gå, när alal stod och sjöng, höll tal och grät. Jag blev så tagen av stunden att jag också började gråta en tår. Så himla sorgligt!

Efter det mötte jag Alejandro en sväng. Han är lite nere för att han inte kunde hänga med till Sverige i helgen, dessutom, blev också Londonturen inställd för honom, så han var väl inte på det bästa humöret. Det känns lite tråkigt att lämna honom i det tillståndet. Men vad gör man inte för att få se sin familj

Sen blev det bussfärd hem. Fyra timmar i en trång buss. Som tur vad satt jag brevid en väldigt trevlig dam, som var mer än villig till att samtala. Tyvärr var jag bara så himla trött och ville bara få sova och fy tyst på den gamla damen. Det som gjorde mig mest irriterad var att det satt två tjejer från Örebro som tog upp 6 platser i bussen. två säten till deras bagage, och två till var och en av dem, så att de kunde ligga ner. Folk gick på och fick inte sitta tillsammans, pga att de spred ut sig. hur egoistisk får man vara? Dessutom satt de hela vägen och pratade med varandra, högt så alla hörde! Typiskt!

Pappa kom och hämtade mig vid stationen, sen gick vi och köpte en julklapp till mamma! Mina föräldrar är så söta! Nu har vi precis ätit mat och jag är varm av det vi jag drack till. Sömnen börjar ta över och jag orkar snart inte mer. Sängen....