trasigtfinger

Nu sitter jag och dricker mitt sova gott te! Jag har tränat och min kropp är helt slut och nu ska jag snart dra mig till sängs! Har precis pratat med Stephanie i över en timme i telefonen. Hon förljde aldrig med att träna! Men kanske lika bra det. Annars blir det väldigt fort, lite träning och mycket prat!

Jag satt och såg på vårt intranet som vi har på jobbet. Där stod det att en förare på jobbet som heter Paul, har dött. Jag blev så chockad och ledsen. Jag kände honom inte så väl, men jag har kört med honom flera gånger och han är jättetrevlig och söt. Han brukade prata om hur han brukar åka till Sverige och handla mat, för att det är så billigt! Det känns skitkonstigt, att han är död. Han hade fått hjärtattack hemma i sin lägenhet och dött. Bara 53 år gammal blev han. Han har dessutom fru och barn, barnen är i min ålder.

När det är någon som jag känner, eller kanske inte känner, men vet vem det är och har pratat med personen, dör. Så känns det så tungt i hela kroppen. Jag lider verkligen med hans familj och alla hans när. För tänk egentligen hur fort det kan gå! Helt plötsligt finns inte en person som man håller kär, kvar i sitt liv. Den tanke får mig att bli så rädd. Hela tiden tänker jag; Det händer inte mig, sånt händer bara alla andra. Men en dag kommer det hända mig. En dag kommer en person som jag älskar försvinna från mig. Det är så livet är. Om inte jag dör imorgon då, före alla andra dör.

Nej uschamejen. Nu kommer jag ligga i dessa tankar när jag går och lägger mig. Inte bra, inte bra!