100 meters regeln








Idag har jag varit på kurs! Det var skönt att göra något annat på jobbet, än att bara springa på tåget. Det var en sån där repetions kurs. Tyvärr var det en viss person där, som jag har lite svårt för. Hon vill hela tiden hävda sig. Det är bara "Hon, hon, hon, hon, hon och hon. Var bra hon är, hur fit hon är och hur bra hon gör sitt jobb. Hon är trevlig på alla vis, men så fort som någon ger en kompliming till någon annan i gruppen, ska hon alltid vara bättre. Detta är en dam jag pratar om, en kvinna på 47 år. Ändå ska han hävda sig på alla vis som bara är möjligt. bla bla bla bla, är det enda jag hör från hennes mun. Lite krävande att vara i samma rum som henne. Jag hade en regel före denna dag. 100 meter från denna dam, var mitt motto. Så idag fick jag lida.



100 meters regeln är väldigt bra. Jag kan inte gilla alla och alla kan inte gilla mig. Det finns undersökningar som säger att 25% av alla de människor man möter inte gillar en. Bara av att se en person skaffar min sig ett omdöme och dömmer ut personen. Gillar eller inte gillar. Det grymma är att, det är så verkligheten är. Jag har många gånger gått till butiken för att köpa något och känt att jag blivit irriterad över den som står i kassan. Ibland tycker jag bara att den personen i fråga är för jobbig, för otrevlig eller rent av för trevlig för min sak. Men vad är jag för person att dömma ut denna människa. Men vi människor är sådana av naturen. Vi dömmer och lägger människor i fack efter vad vi förväntar oss att möta. Uppfyller inte en människa det krav eller de förväntningar vi har, så dömmer vi dem. Är det då en person som jag känner att jag inte kommer överrens med, eller känner att jag inte alls funkar med, så försöker jag att följa min 100 meters regel. Bra att ha vissa dagar!



Efter en dag på kurs, drog jag hem och vräkte i mig mat och sen blev det hem till Madde för att hjälpa henne flytta. Jag och Elin var dr och fick vänta ute i kylan på försenade flyttgubbar. Typiskt. Det blev en hektiskt dag och när jag kom hem, stod maten på bordet och en hungrig Alejandro, satt och väntade på mig. Nu är det sent och jag ska dra mig till sängs





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0